i'm in love with your brother

Bara så ni vet funderar jag på att strejka från den här bloggen tills någon förbarmar sig och kommenterar förra inlägget.
puss

and you haven't slept for several days

Kan ni inte kommentera lite oftare? Ni vet faktiskt rätt så mycket om mig, och jag tycker inte det är mer är rätt att ni berättar lite om er också? Ni är ändå ganska många som är inne här varje dag nu.... Förmodligen inte så många om man jämför, men ändå. Det vore kul att veta vilka ni är tycker jag, så, snälla, kan ni inte bara slänga in en liten kommentar då och då? Det vore trevligt om det här inte bara var en vägs kommunikation (eller nåt).
puss

Mitt liv:

+ Jag har nästan konstant ångest, utan att veta varför. Egentligen är mitt liv nog bättre än det varit på ganska så länge.
+ Jag läste i en bok om kroppens försvar mot ångest, kompensation, regression osv, och jag undrar om mitt försvar inte funkar som det ska. Egentligen vill jag mest veta vad ångesten beror på, inte bara ta bort den.
+ Jag är extremt bra på att romantisera onyttiga saker (i mitt huvud)
+ Mitt matteprov igår kanske gick helt okej trots allt
+ Jag har inte pluggat något till geografiprovet imorgon
+ Min ipod är i stort sett hela mitt liv
+ Jag är rastlös men orkar inget
+ Jag är dödstrött men sekunden jag lägger huvudet på kudden är jag klarvaken
+ Jag tror inte jag mår så jättebra. Men ändå. Det var så länge sen jag inte kände så här att jag inte vet hur det borde kännas. Jag överreagerar kanske bara.

you know elvis, he never tghjkfghjed

I fucking love you.
What?
I love you.
What?
I LOVE YOU!
What?
I  L O V E  Y O U !!!!!!!
What?
(Hur tydlig måste man vara?)

and when the place get crowded then they freak out and they play the techno louder

Hur gör man för att existera? Finns det några särskilda krav man måste uppfylla? Något formulär man måste fylla i? Jag förstår inte vad jag gör för fel. Jag finns bara inte.

definition n n n n n

ångest: ett tillstånd av intensiv olust, ofta förenad med en stark känsla av hopsnörning eller tryck över bröstet.

(parentes)

(Jag vet inte varför jag ger er nästan dagliga rapporter om hur jag mår. Ni vet ju inte ens vem jag är.)

mind is a razorblade

Jag blev lite rädd för mig själv idag. Överanalyserade som vanligt, mig själv idag, och det slutade med att jag grät hopkurad på mattan.

Loneliness

Jag känner mig så ensam.
Men jag får skylla mig själv, jag har så svårt att släppa in människor. Jag har blivit sårad så många gånger av dem jag har närmast. Min mamma. Min bästa vän. Med flera. Jag vet inte varför det alltid händer, men jag har väl helt enkelt inte kraft att säga ifrån, och då fortsätter det.

addicted to your heartbeats.

Det är inte lätt när det är svårt
juh

xcvhjk

-I must be fucking mental
-No, you're not
-Then what just happened?
.....
-Okay, so maybe you are mental

Z

Hon såg honom långt innan han såg henne. Han kom där, cyklande på sin slitna, röda cykel. Halsduken höll på att flyga av och när han såg henne sken han upp i ett leende.
"Hej!" Han kysste henne på munnen och hon såg på honom med monoton blick. "Vad är det?" "Jag dog igår."

WWWWW

Dagens tips: lyssna på the knife

V(arma avtryck efter din hand)

Hon blickade desperat ut över de grå vågorna. Hennes hår blåste i ansiktet och vågorna var så höga att hennes lilla bår nästan slog över. Men bara nästan. Inget land i sikte, ingen annan båt, ingen människa eller ens en fiskmås. Det stormade och alla var inne, hemma, trygga. Utom hon, och hon fällde inte en tår. Hon visste att om hon gjorde det skulle hon falla sönder totalt sen.

U

Jag och mitt hjärta har gjort en överenskommelse nu. Jag lovar att sluta tänka på hur fin du är om hjärtat slutar banka så fort jag ser dig (eller känner lukten av din parfym, eller tänker på dig, eller ser någon med likadan jacka som du, eller hör dig prata på avstånd, eller hör steg som kanske kommer från dig, eller går förbi ditt favoritcafé).
(Både hjärtat och jag vet att det inte kommer funka. Hjärtat kan ju inte hjälpa att det bankar och jag kan inte hjälpa att du är så fin.)

T (for time)

Jag är medveten om om mitt hjärta hela tiden. Konstant. Det har varit så i några veckor nu. Ibland gör det så ont, så ont att jag bara vill skrika och dra ut det och trampa på det för att det ska sluta. Men jag gör inte det, för jag vet att det inte kan hjälpa att det gör ont, att det inte är hjärtats fel. Egentligen är det nog mitt fel, efter allt vad jag har låtit det genomgå. Ibland bultar det snabbt, snabbt snabbt snabbt. Då vill jag mest ta av mig skorna och springa fram och kyssa dig, för mitt hjärta har fått för sig att ditt bultar när du ser mig också. Det tror inte jag, vi är lite oense om den saken, jag och hjärtat. Det händer att det nästan stannar också, det är det värsta. När allt bara känns deprimerande och allt jag kan tänka på är hur gråa molnen är och hur långt borta du är. Ibland bultar det lätt, och då bara måste jag le. När jag tänker på vissa saker, som oftast är mina vänner, bultar det så lätt och allt känns så himla bra. Då kan jag inte hjälpa det, utan jag måste le, bara lite grann.
Det konstiga är att hjärtat växlar så snabbt. Det kan inte bestämma sig. Slår inte likadant för en minut ens, vilket är lite förvirrande. Jag vet inte om jag ska trösta eller vara glad för hjärtats skull menar jag. Jag tror att det här är något hjärtat och jag behöver prata om.
Jag är hela tiden  medveten om om mitt hjärta.  Det har varit så i några veckor nu. Ibland gör det så ont, så ont att jag bara vill skrika och dra ut det och trampa på det för att det ska sluta. Men jag gör inte det, för jag vet att det inte kan hjälpa att det gör ont, att det inte är hjärtats fel. Egentligen är det nog mitt fel, efter allt jag har låtit det gå igenom. Ibland bultar det snabbt, snabbt snabbt snabbt. Då vill jag mest ta av mig skorna och springa fram och kyssa dig, för mitt hjärta har fått för sig att ditt bultar när du ser mig också. Det tror inte jag, så mankan säga att vi är lite oense om den saken, jag och hjärtat. Det händer att det nästan stannar också, det är det värsta. När allt bara känns deprimerande och allt jag kan tänka på är hur gråa molnen är och hur långt borta du är. Ibland bultar det lätt, och då bara måste jag le. När jag tänker på vissa saker, som oftast är mina vänner, bultar det så lätt och allt känns så himla bra. Då kan jag inte hjälpa det, utan jag måste le, bara lite grann.
Det konstiga är att hjärtat växlar så snabbt. Det kan inte bestämma sig. Slår inte likadant för en minut ens, vilket är lite förvirrande. Jag vet inte om jag ska trösta det eller vara glad för hjärtats skull menar jag. Jag tror att det här är något hjärtat och jag behöver prata om. Vi har nog ett kommunikationsproblem.

S

Jag är nog bara överkänslig.
Rättning: JAG ÄR ÖVERKÄNSLIG.

R

ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt
ångestttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt

Q

Nyvaket sätter hon sig upp och ser sig om. Var är jag? tänker hon i en sekund innan hon minns. Visst ja. Hon är här igen. Nu känner hon igen sig. De nakna, vita väggarna och den grå metallsängen. Kalla lakan mot hennes nakna kropp. Avsaknaden av fönster och dörrar. Hon känner ångesten komme krypande längs ryggraden och i strupen. Till slut måste hon skrika. Hon gör det. Högt och länge.
Sedan inget.

P

Mörkret lägger sig sakta, och några meter bort singlar några röda löv mot marken. Du vänder dig mot mig och säger: "Vet du?" "Nej, vad?" säger jag, fast jag vet. Är medveten om vad du kommer säga, men vägrar inse det. Någonsin. Nej. Omöjligt. När du inte säger något säger jag "Vad var det du skulle säga?" bara för att vara på den säkra sidan, för att verkligen försäkra mig om att du inte kommer berätta. "Nej, det var inget." Och jag andas ut.

O (som i otillräcklig)

förvirringen är total

N

Allt jag någonsin ville ha var dig och allt jag någonsin ville vara var din.

M

Men för i helvete kan ingen bara tala om för mig vem jag vill vara eller?!!?!!??!?!?
Skoja bara.

L

varför ska allt vara så komplicerat? Himlen är molnfri, visstvisst, men hur är det egentligen med ditt hjärta nuförtiden, vännen?

K

Igår var jag på mini-hemmafest. Hemskt trevligt. Vi badade i källaren och rökte alldeles för många cigaretter på trappan i trädgårn.
(Mindes hur mycket jag älskar er.)

J: lista på mina favoritsaker i världen (men räkna med att jag glömt något)

+oktobernätter spenderade med favoritmänniskor

+favoritmänniskor i allmänhet

+bob dylan (kan tänkas att han är en av mina favoritpersoner, men det gills ju inte riktigt eller hur?)

+samma nätter väntar alla med markus krunegård 

+färglada drinkar  

+militärkängor (vem dom än sitter på)

+nybakade kanelbullar med mjölk 

+kyssar (även slängkyssar)

+personer med starka åsikter, som är berädda att kämpa för sina åsikter (vet inte om det är en favoritsak
egentligen, men jag beundrar det väldigt mycket i alla fall)

+fruktsallad med keso

+det är ett idogt jobb att driva ungdomen ut ur sin kropp av markus krunegård

+att klara något man kämpat med väldigt länge (vad det än gäller, nästan)

+lukten ett rum får när man dammsuger det

+skräckfilmer

+springa riktigt, riktigt fort i nedförsbackar utomhus

+lukten av höstlöv på marken

+stjärnfall (inte för att jag någonsin sett ett, men ändå)

+kaos (ibland)

+förälskelser (!)

+hösten (så länge jag inte är ensam. under andra årstider kan jag spendera dagar utan att träffa någon, utan att vilja träffa någon, men på hösten måste jag träffa folk hela tiden för att undvika konstant ångest. hm. gillar ändå hösten, svårt att förklara varför.)

+hur det luktar när man tänder en tändsticka

+min ipod

+äppledoftljus


I

eller vad tycker ni?

H

eller förresten, jag ändrade mig. pojkar i extremt tajta jeans i militärkängor, med mörkt lockigt hår och långa ögonfransar är allra finast.

G

för tunna strumpbyxor i militätkängor kan vara det finaste som finns. faktiskt.

F

Don't think twice it's all right

E

Don't criticize what you can't understand.

D

Är det så att man föraktar andra som är som en själv?


C

"A man is a success if he gets up in the morning and gets to bed at night, and in between he does what he wants to do."

/Bob Dylan


B

Godmorgon solstrålar!
Idag ska jag träffa en kompis och umgås i ett utrymme jag finner mycket klaustrofobiskt (om man kan säga så? troligen inte, men ni vet vad jag menar).
 

A

Både mina ögon och mitt hjärta är svullna. Underligt att de alltid är det samtidigt, tycker ni inte?
Men vad vet jag?
(Om kärlek.)


samma nätter väntar alla.

Allt jag någonsin behövde var ju dig (och möjligen ett paket cigaretter). Var det verkligen så svårt? Nu i efterhand känns det ju inte som det, men just då var du en omöjlighet.

RSS 2.0