Q

Nyvaket sätter hon sig upp och ser sig om. Var är jag? tänker hon i en sekund innan hon minns. Visst ja. Hon är här igen. Nu känner hon igen sig. De nakna, vita väggarna och den grå metallsängen. Kalla lakan mot hennes nakna kropp. Avsaknaden av fönster och dörrar. Hon känner ångesten komme krypande längs ryggraden och i strupen. Till slut måste hon skrika. Hon gör det. Högt och länge.
Sedan inget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0