Expectations by Belle & Sebastian
Monday morning wake up knowing that you’ve got to go to school
Tell your mum what to expect, she said it's right out of the blue
Do you want to work in Debenhams, because that’s what they expect
Start in lingerie, and Doris is your supervisor
And the head said that you always were a queer one from the start
For careers you say you want to be remembered for your art
Your obsessions get you known throughout the school for being strange
Making life-size models of The Velvet Underground in clay
In the queue for lunch they take the piss, you’ve got no appetite
And the rumor is you never go with boys and you are tight
So they jab you with a fork, you drop the tray and go berserk
While your cleaning up the mess the teacher is looking up your skirt
Hey, you’ve been used
Are you calm? settle down
Write a song, Ill sing along
Soon you will know that you are sane
You’re on top of the world again
Monday morning wake up knowing that you’ve got to go to school
Tell your mum what to expect, she said it's right out of the blue
Do you want to work in C&A, cause that’s what they expect
Move to lingerie and take a feel off Joe the store man
Tell Veronica the secrets of the boy you never kissed
She’s got everything to gain cause she’s a fat girl with a lisp
She sticks up for you when you get aggravation from the snobs
cause you cant afford a blazer, girl you’re always wearing clogs
At the interval you lock yourself away inside a room
Head of English gets you, asks you, what the hell do you think you’re doing?
Do you think you’re better then the other kids? well get outside.
You’ve got permission, but you’ve got to make the bastard think he’s right
Hey, you’ve been used
Write a song, Ill sing along
Are you calm? settle down
Soon you will know that you are sane
You’re on top of the world again
Are you cool, and you know
You’re a star and you’ll go far
Think of me as a friend
Not just a boy who’s playing guitar
You’re on top of the world again
Tell your mum what to expect, she said it's right out of the blue
Do you want to work in Debenhams, because that’s what they expect
Start in lingerie, and Doris is your supervisor
And the head said that you always were a queer one from the start
For careers you say you want to be remembered for your art
Your obsessions get you known throughout the school for being strange
Making life-size models of The Velvet Underground in clay
In the queue for lunch they take the piss, you’ve got no appetite
And the rumor is you never go with boys and you are tight
So they jab you with a fork, you drop the tray and go berserk
While your cleaning up the mess the teacher is looking up your skirt
Hey, you’ve been used
Are you calm? settle down
Write a song, Ill sing along
Soon you will know that you are sane
You’re on top of the world again
Monday morning wake up knowing that you’ve got to go to school
Tell your mum what to expect, she said it's right out of the blue
Do you want to work in C&A, cause that’s what they expect
Move to lingerie and take a feel off Joe the store man
Tell Veronica the secrets of the boy you never kissed
She’s got everything to gain cause she’s a fat girl with a lisp
She sticks up for you when you get aggravation from the snobs
cause you cant afford a blazer, girl you’re always wearing clogs
At the interval you lock yourself away inside a room
Head of English gets you, asks you, what the hell do you think you’re doing?
Do you think you’re better then the other kids? well get outside.
You’ve got permission, but you’ve got to make the bastard think he’s right
Hey, you’ve been used
Write a song, Ill sing along
Are you calm? settle down
Soon you will know that you are sane
You’re on top of the world again
Are you cool, and you know
You’re a star and you’ll go far
Think of me as a friend
Not just a boy who’s playing guitar
You’re on top of the world again
and if i'd fall, would you pick me up?
men tänk om man bara mår dålig och kanske inte ens ser nån mening i sina favoritsaker?
will you be young forever with me?
"it's better to burn out than to fade away"
känner dina andetag
Jag borde verkligen sova nu. Men vill bara ligga här och gråta och ångra mig ett tag till först. Snälla?
kärlek.
Det skulle inte förvåna mig om någon en dag kom fram till att kärlek inte finns och hade rätt. Jag skulle säga, haha, vad var det jag sa! I alla fall idag. Idag finns inte kärlek för mig. Men vad vet jag. Jag har ju aldrig vart kär.
we'll fall far behind
Livet är komplicerat. Jag vet ju det.
Ändå blir jag lika förvånad varje gång det inte löser sig av sig själv.
if you got the money
när jag sa att jag inte ville vara med längre, sa du att jag inte hade något val, och att om man har gett sig in i leken får man leken tåla. jag sa att jag inte gett mig in utan blivit mest bara blivit inslängd och du suckade och himlade med ögonen, och sa att jag hade fel.
i told you, i don't belong here
Jag läste just något som extremt mycket beskriver hur jag känner mej :
"[...] Och jag tänker, varje dag, hur jag lever i ett slags mellanting. För här är jag uppväxt och här lever jag, men det här är inte min plats. Det är som om jag är artig och lugn på ytan, ganska självständig och gör lite som jag vill, men inom mig finns alla dessa känslor och tankar och världar. Jag vill uppleva dem. [...] Jag har vänner, en underbar familj och trivs i min skola. Men jag känner mig så ensam. Så ensam. För ingen förstår mig. Ingen ser den här världen som jag gör. [...]"
jag sa att jag vill bara spy upp allt det jobbiga och börja om. men du sa att det går ju inte, och det är ändå för sent nu. och jag visste att du hade rätt, och jag visste att allt jag kunde göra var att gömma det jobbiga och hoppas på bättre tider.
Tiden.
Vad är det? Jag tänker alldeles för mycket på tiden, särskilt vid vissa tillfällen, som födelsedagar, semestrar, lov, när sår läker, när jag börjar eller slutar läsa en bok, när jag börjar eller slutar saker i allmänhet (skoldagar, uppsatser, noveller, telefonsamtal, andra samtal, bilturer, bergochdalbanor, resor, år och promenader till exempel). Jag är rädd för tiden, på sätt och vis, men ändå inte. Jag är fascinerad av den, och att jag inte förstår den gör den skrämmande.
Ibland undrar jag om tiden verkligen finns, eller om det var någon person någon gång som kom på att man borde kalla den där förändringen något. Tiden är ju så naturlig, att den liksom är svår att upptäcka. Den är så diskret att jag till och med tvivlar på dess existens.
(Och är tiden ett abstrakt eller ett konkret substantiv?)
Vad tiden än är, ska jag se till att ta vara på den bättre från och med nu. Inga fler bortslösade minuter. I år ska jag börja leva på riktigt.
.
något är fel.
You knowwwww
Ni vet såna där perioder. Som man hatar och sedan saknar sönder sig efter. Av någon underlig anledning är det alltid perioder då man mår dåligt man längtar tillbaka till. På nåt sätt lever man mer då.
uhhnikpps's
Läste just nåt fint -
You don't have a soul. You are soul and you have a body.
fghjk
men december är ju kallare än november.
carry me home
Heart skipped a beat
and when I caught it you were out of reach
Dagens tips:
Har två:
1: lyssna på Heart Skipped a Beat med Xx
2: Kolla in det här: http://www.youtube.com/watch?v=J1g3mwzeE10&feature=related
