ambitionsarefailing

Mörkret lägger sig sakta, och några meter bort singlar några röda löv mot marken. Du vänder dig mot mig och säger: "Vet du?" "Nej, vad?" säger jag, fast jag vet. Är medveten om vad du kommer säga, men vägrar inse det. Någonsin. Nej. Omöjligt. När du inte säger något säger jag "Vad var det du skulle säga?" bara för att vara på den säkra sidan, för att verkligen försäkra mig om att du inte kommer berätta. "Nej, det var inget." Och jag andas ut.