samma nätter väntar alla.

Allt jag någonsin behövde var ju dig (och möjligen ett paket cigaretter). Var det verkligen så svårt? Nu i efterhand känns det ju inte som det, men just då var du en omöjlighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0