it's gonna be a long, long, long night. but in a good way,

Då och då händer det faktiskt att jag upplever stunder av total lycka. Exempel: Häromdagen, när vi skrattade och letade efter fanta kapsylen. På bussen hem från göteborg. När vissa låtar lyckas fånga exakt den där känslan. När jag ser att du tittar på mig lite i smyg och ler. När jag precis har kommit in i en bok som jag vet att jag kommer att älska. När främmande personer ler och säger hej. Ibland på julafton. Ibland blir jag lycklig av kyssar. Av allt möjligt faktiskt.


like when I asked you "How do you like it here on Earth?" and you said "I'd like to kiss you"

Jag äter toffifee i kjol och knästrumpor.

like when I asked you "How do you like it here on earth?" and you said "I'd like to kiss you"

"Jag har ingen aning om vad jag vill."
"Inte ens lite?"
"Jo, okej då, lite. Men hur vet du vad du vill?"
"Det vet jag inte. Men jag typ känner det på mig. Som den där leken, du vet."
"Livet?"
"Nej, den när man satt i en ring med en i mitten och..." (avbruten)
"Jaha, den ja. Är det så det känns när man vet något?"
"Nej, men lite."
"Vet du vem du är?"
"Nej, men kanske på ett ungefär. Gör du?"
"Ibland tror jag det. Men bara nån gång varannan månad eller så."
"När var senaste  gången?"
"Hmm, i fredags på bussen."
"Jaså. Hur stor tror du världen är?"
"Världen? Du menar som jorden? Eller allt liksom?"
"Allt."
"Den är nog större än någon människa kan förstå. Ibland när jag tänker på det får jag svindel. Eller det känns som svindel i alla fall. Har du någonsin provat att kolla upp på stjärnorna och liksom riktigt tänka på avståndet och allt som finns så långt bort?"
"Många gånger. Visst är det läskigt?"
"Mm."


Why dogs aren't awesome!

why cats are awesome







hitta den här bilden här: http://continuedreaming.devote.se/

I looked into you're eyes and I fell in love

Det är sant!! 
(så gott som)

long beach by laakso

I cover myself in water
the pearls are good for me
staying resting on the seaside, resting
the air is good to breathe
clear sky, clear from trouble
this day's meant for me
this day's mine without worries

four o'clock in the morning, walking
singing songs meant just for me
and the full moon lights the night
pale jungle comes to life
by the shooting star I wish
this to last forever on
at a shooting star I wish
this to last forever on

hey sister, won't you count on me
I will never leave until the day I do
hey sister, won't you come with me
there's so much to see, I'll show you all

in the morning breeze, still walking
here's another day
in the boiling midday sun
I hide in the shades to get some rest
and the taste of you and vodka
still here since yesterday
human salt, seasalt in good mixture
making out, making love tonight

four o'clock in the morning, walking
singing songs meant just for you
and the full moon lights the night
your pale eyes comes to life
by the shooting star we wish
this to last forever on
at a shooting star we wish
this to last forever on

hey sister, won't you count on me
I will never leave until the day I do
hey sister, won't you come with me
there's so much to see, I'll show you all
hey sister, won't you come with me
I will never leave until the day I do
hey sister, won't you count on me
I will never leave until the day I
do, you defeated decease, memories ain't bad.


and the full moon lights the night, your pale eyes comes to life, by the shooting star we wish this to last forever on, by the shooting star we wish this to last forever on

Åh om ni anade hur mycket jag älskar kvällar som denna. Det är dem jag lever för. Tror jag. Just nu är jag nästan lycklig! Det är bara under såna här kvällar jag blir det. (helst ska de förstås vara längre än så här)


Och himlen var oskyldigt blå.

Det var en gång en flicka som sprang över tågperrongen i gryningen. Hon skulle ta tåget till en stad några mil bort, där hon skulle vandra runt på gatorna och ta kort och tänka och sånt. Hon hade inte berättat det för någon, eftersom de skulle sagt att det var slöseri med pengar att köpa en dyr tågbiljett bara för att gå runt i en stad alldeles ensam. Även fast staden var väldigt vacker, fylld med gamla hus och äppelträd. De skulle till och med fått flickan att ändra sig, fått henne att inse att det faktiskt var slöseri, och eftersom hon var medveten om det hade hon inte sagt något. En man ropade något efter henne som hon inte hörde. Hon visste inte varför hon sprang, hon hade bara lust att springa helt enkelt. När hon var framme vid tåget stannade hon och kollade på klockan. Fem över halv sex visade den. Det var en gammal klocka som hon ärvt efter sin mormor, den hängde i en guldkedja runt hennes hals, som en ständig påminnelse om att tiden aldrig stannar, inte för någon.  

Eftersom tåget inte skulle åka på en bra stund gick hon inte in utan tittade på soluppgången istället. Det var en fin morgon, bara några enstaka moln syntes på den svagt rosafärgade himlen. Hon vände sig om för att titta efter mannen som ropat efter henne, men såg ingen. En kylig morgonvind svepte över hennes ansikte och och hennes hår flyttade om sig lite. Hennes strumpbyxor var alldeles för tunna för en kall höstmorgon som denna, precis som hennes kofta. Men hon hade velat vara särskilt fin idag, eftersom hon skulle göra en alldeles särskild utflykt. Egentligen visste hon inte varför det var en alldeles särskild utflykt, hon bara kände på sig att den här dagen skulle bli en viktig dag på något vis. Alltså hade hon klätt sig i fina kläder som råkade vara alldeles för kalla, och även fast hon stod där och huttrade i vinden ångrade hon sig inte.

Det stod nu fler människor på perrongen, hon hade inte märkt när de kom, men plötsligt blev hon mycket medveten om deras existens. Det var en brokig samling människor som stod där på perrongen. En mamma med tre barn, alla tre verkade vara i 4-års åldern ungefär och alla tre gäspade nästan konstant. Hon undrade om de var trillingar, men de var inte särskilt lika varandra. Sen var det en man i kostym med en portfölj i vänster hand och en mobil i höger. Han höll telefonen mot örat en lång stund, men om han ringde verkade ingen svara. En bit bort stod två killar i 19-års åldern. De verkade inte känna varandra, och den ena var lång och ganska smal, med ljust lockigt hår och ett gitarrfodral i ena handen. Den andra var också lång och smal, men hade mörkt hår och en kostym som inte riktigt passade på honom. Han verkade obekväm i den, drog oupphörligen i nederkanten på kavajen och stod inte stilla med fötterna. Ändå verkade han inte nervös. Vidare fanns det en sliten, rödhårig kvinna som stod och rökte, en gravid ung kvinna, hon kan inte ha varit mer än sjutton, en vithårig man i 70-årsåldern och ett par med barnvagn.

Nu började folk gå på tåget, och flickan följde de andras exempel. Hon tog en plats i mitten av tågvagn 2, mittemot den unga mannen som verkade så obekväm i sin kavaj. Strax eftre det kände hon hur tåget började rulla, och när hon kollade ut genom fönstret såg hon tågstationen några hundra meter bort.







Fortsättning följer.

hjklghntghnjmdjuysgbn

kyss på er också

-Sommarkatt, min vän, sommarkatt, sa jag.

Bra saker:
-Mina gamla vänner älskar mig (väl?) fortfarande
-Jag kanske kommer få byta skola nu när jag skickat in min nya ansökning
-Jag har upptäckt Oskar Linnros (eller rättare sagt hans musik)
-Det är på väg att bli höst, en av mina favoritårstider

Dåliga saker:
-Alla i min nya klass är urtråkig och det finns ingen där som jag vill lära känna
-Det kanske inte är dom i min klass som är tråkiga, utan jag?
-Mina gamla vänner kommer få nya vänner och långsamt glömma bort mig (medan jag inte får några nya vänner)
-Jag kommer troligen inte nollas
-Troligen kommer jag inte komma in på den andra skolan även om jag sökt om nu
-Jag dör lite grann när jag tänker på vissa saker
-Jag har ingen pojkvän, ingen jag är förälskad i och inte ens en potensiell kille/man att bli förälskad i
-Jag är dålig på att dölja när jag är/blir ledsen, så många tror att jag är väldigt känslig (vet inte själv om jag är det eller inte. jag medger att ibland kan det vara bra att tvingas visa känslor.)
-Jag har inte läst en riktigt bra bok på länge

error

Herregud.
Jag vill inte mer.
Kan absolut inte.
Står inte ut längre.

1000 också

Vet inte vad jag ska säga. Känner mej mest tom och jag ångrar att det tog så lång tid för mig att bestämma mig. Var ju hela tiden osäker och kände inte efter ordentligt.

låtsas som att det regnar


nervositet:
nervspänning; nervös oro; rastlöshet; fjärilar i magen; överkänslighet; överretning; nervsvaghet; obalans; jämviktsrubbning; neurasteni; exaltation; lättretbarhet



en vecka på landet.

måndag: åker tåg. regnet strömmar förbi på fönsterrutorna och mittemot sitter en lite fin ung man med jeansshorts och skäggstubb. funderar på att säga något, men bestämmer mej för att låta bli. går av tåget. åker i morfars mycket neutrala bil. framme. kramar mormor. vill gå på regnpromenad, men det blir inget. några plockar kantareller, och jag får smaka. svarar på några sms. går och kollar på sjön. äter kvällsmat. går och lägger mig. 

en vecka på landet.

tisdag: lillebror väcker mig och vill se på sommarlovsmorgon med mej, så jag går upp. frukost på verandan. kusinerna kommer till landet. spelar krocket i mormors träskor. badar i sjön. går ut med mamma för att leta kantareller, hittar två. plockar blåbär istället. hittar massor. spelar krocket igen. kusinerna åker hem. ser solen gå ner över skogen. går och lägger mig.

en vecka på landet.

onsdag: går upp ganska sent. cyklar och köper glass med bröder, morföräldrar, kusiner och mamma. hinner hem precis innan det börjar spöregna. sitter under taket på verandan och spelar kort och lyssnar på åskan och regnet. det slutar regna. vi fortsätter spela. svarar på några sms. fikar. plockar blåbär. någon har fått en fästing och någon blev visst getingstucken, om man nu kan säga så. spelar krocket. går och lägger mej.

en vecka på landet.

torsdag: vaknar tididgt och hämtar posten med mormor. äter frukost. strålande solsken. badar på sandstranden. åker hem till kusinerna. hoppar studsmatta. följer med mormor och morfar och handlar på vägen hem. badar igen. det är flygmyror överallt, särskilt på det vita parasollet. på kvällen försvinner dom. går och lägger mej.

en vecka på landet.

fredag: vaknar av regnet som slår hårt på verandataket. äter frukost under det. går in. lägger pussel. går ut och spelar kort under verandataket. det slutar regna. går ut i skogen för att plocka blåbär, men kollar mest på träden. men det gör inget. åker hem. (det finns aldrig lika mycket att säga om hemresan som det gör om ditresan.)

long beach

Avrundar med ett skratt för att få det just jag sagt att tappa lite av betydelsen.


hej igen.

Idag mår jag mycket bättre. Har varit och badat med två efterlängtade personer idag, och det var roligt. Tänkte att ni ville veta. Kanske.


don't let me go

Lämna mig inte du måste stanna orkar inte står inte ut utan dej nu igen så mycket nytt måste ha kvar lite trygghet snälla snälla gå inte jag lovar att inte göra det stanna så kan vi skydda varandra mot regnet i november och tomten i jul och smällarna på nyår och snön i januari och allt möjligt annat jag vill skyddas från som att vara instängd till exempel och sånt du vill skyddas mot som omöjliga saker till exempel och jag vill bara att du stannar för jag älskar dej så men ändå inte och jag undrar vad du tänker om mig och jag hoppas du gillar mig någorlunda i alla fall det tror jag nog hoppas jag åtminstonde och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om du lämnade mig eller om jag lämnade dig vilket skulle vara minst lika hemskt. puss. 


And when I press the keys it all gets reversed, the sound of loneliness makes me happier

Jag gick och la mej för 3 och en halv timme sen nu, och sen dess har jag bara legat och tänkt på sorgliga saker. Ändå har jag inte tänkt mycket på nån sak, inte tillåtit mig eftersom jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta vad som skulle hända då. Nätter, veckor av den där känslan. Den sitter några centimeter över naveln, men liksom långt in, precis mellan magen och ryggen skulle jag tro, så man kan inte komma åt den. Den gör mig gråtfärdig, tårkanalerna är ständigt redo, men släpper aldrig ut tillräcklig många tårar för att det ska hjälpa. Som nu, ungefär, fast värre. Det enda som hjälper är gråtattacker, men man vet aldrig om det blir värre eller bättre efteråt, och kramar, men det hjälper bara tillfälligt. Och öl och sånt, förstås, men det hjälper bara jättetillfälligt och ibland blir allt bara värre.
puss.


maffiga monster

Idag har jag spenderat dagen med min lillebror. Vi har ätit nötter och målat en serie om monster.



Maffiga monster kallar vi den. Det var han som kom på namnet.

RSS 2.0