ambitionsarefailing

Ibland är det svårt att veta ifall man är önskad eller ej.

obvious. men många verkar glömma det. hm. (kanske jag också då och då)  

Note: Hur kommer det sig att dörrar är så skrämmande? Jag menar en vanlig, fysisk dörr. Varför är den så läskig? Är det att man aldrig riktigt kan veta vad som väntar bakom, även om man öppnat den hundratals gånger innan (man kan ju ändå se vad som är bakom just den här gången, något kan ha förändrats)? Är det förändringen vi är rädda för? Dörrar stänger in, skämar av. Är det därför?

Dörrar används även ofta metaforiskt, bidrar det till att även en fysisk dörr kan verka skrämmande? Jag har hört att läraren kan visa en dörren men man måste själv öppna den, och stirra dig inte blind på en stängd dörr det kan finnas en öppen bredvid. Dörren kan här betyda en möjlighet, potensial. Möjligheter är ofta skrämmande på något sätt, ofta behöver vi ge upp eller riskera något, för det mesta trygghet, när man tar en möjlighet, eftersom möjligheter man tar (oundvikligen?) medför förändring. Det är lätt att se dörrens koppling till möjligheter, eftersom man aldrig vet exakt vad som finns bakom. Är det för att man kopplar dörrar till möjligheter de är så skrämmande?

Andra, metaforiska, uttryck jag hört om dörren i är: kärlekens dörr är svår att öppna och svår att stänga och att där kärleken tittar in genom fönstret går olyckan ut genom dörren. Här är dörren, enligt mig, mer en symbol för avskärmning. Bakom dörren finns kärleken, öppnas dörren kan man gå in till kärleken/kärleken kommer ut till en. Eller så går olyckan genom dörren, och försvinner bort från dig. Avskärmning är skrämmande, och även här handlar det om möjligheter. Stänger man en dörr, skärmar av något, tar man bort en möjlighet man kunde ha använt. Att ta bort möjligheter är lika läskigt som att använda dem. Är det därför fysiska dörrar är så skrämmande?

Jag vet inte varför dörrar är läskiga, de bara är det. Kanske är det bara jag som tycker det. Kanske inte.

-Plocka jordgubbar och äta utomhus med vispad grädde (tills jag får ont i magen)
-Gå på festival (tills öronen stänger sig och benen viker sig)
-Bada (tills huden blir skrynklig)
-Se på soluppgången tillsammans med en mycket fin och speciell person (tills solen går upp hihi)
-Berätta för alla fina exakt hur fina de är (tills de förstått det, och sen ännu mer) 
-Berätta för en viss person exakt vad jag tycker om honom, alltså att jag tycker om honom mycket (tills han har förstått det, och i ett dröm scenario kysser mig tills hihi alltid helst)
-Åka tåg till göteborg (och helst stanna där för alltid)
-Skriva (tills jag får skrivkramp) 
-Sitta på altanen och läsa (tills de bra böckerna är slut)  


Jag erkänner att jag tagit bilden från internet, inte tagit den själv. Dåligt av mig.


Notering: alldeles för mycket av sommaren har redan slösats bort, idag till exempel

om du är/snart är 16 (som jag) borde du kolla den här länken. är du inte det kolla ändå.

http://www.youtube.com/watch?v=-qf2RY-h40Q

Nu tänker jag gå ner och umgås med min supersöta mamma. Om ni ville veta.

http://www.youtube.com/watch?v=zwFS69nA-1w  

Note: Ibland är morgonen den vackraste tiden på dagen. För det mesta, faktiskt. Gryningen spräcker upp nattens enformiga mönster i ett spektrum av färger. Man sover oftast då, men det är fantastiskt vackert. Du borde kolla efter.  

Jag vill verkligen göra något av den här sommaren. Jag vill att den ska bli speciell och jag vill minnas den för alltid. Jag har massor av saker planerade. Visst, de flesta finns än så länge bara i mitt huvud, men det ska det bli ändring på. Den här sommaren kommer vara full med soluppgångar, festivaler, mysiga vänner, moln, tält, roliga människor, kyssar, fladdriga ljus och fest. Så det så.

Den här bloggen är också en del av planerna. Inte just att blogga, men att skriva. Skriva är ganska viktigt för mig, och jag skriver redan mycket, men när jag vet att någon kommer läsa det jag skrivit får jag ett helt annat perspektiv. Att skriva är också ett sätt för mig att utvecklas, och inte minst se hur/att jag utvecklats när jag läser det jag skrev för ett tag sen.

Jag tänker ta tillvara varje dag den här sommaren. Det låter klyschigt men det struntar väl jag i. Sommaren ska bli fantastisk. Det måste den bli.